Pressmeddelande – Ökar ojämlikheten utifrån socioekonomisk bakgrund barn och ungdomar är med i flera idrottsföreningar?

Det korta svaret är ja!

 

Kommuner, stat och RF har till mål jämlikhet utifrån socioekonomisk bakgrund när det gäller deltagande i idrottsförening. Forskningsgruppen Ung livsstil har 2019 i rapporten, ”Ökar ojämlikheten i föreningsidrotten – en studie om socioekonomisk bakgrund och barns och ungdomars deltagande i idrottsförening”, visat att målet om jämlikhet utifrån socioekonomisk bakgrund inte har uppnåtts när det gäller andelen som är med i idrottsförening. Barn, ungdomar och vuxna i de högre socioekonomiska grupperna har genomgående varit överrepresenterade inom föreningsidrotten (RF-idrotten) sedan den första studien som genomfördes för 80 år sedan. Störst är skillnaderna bland tjejer/kvinnor. Ung livsstils studier visar att ojämlikheten utifrån socioekonomisk bakgrund har ökat i Stockholm och i de flesta andra kommuner där upprepade studier genomförts. Inte i något fall har ojämlikheten minskat.

 

Under de senaste åren har det argumenterats för att barn och ungdomar borde hålla på med flera föreningsidrotter. I Riksidrottsförbundets strategi 2025 står det: ”Allt tyder på att vi borde hålla på med olika idrotter långt upp i åldrarna, det är allra viktigast när vi är barn, för att bygga upp en rörelseförmåga som vi har nytta av i livet”. Andra debattörer har argumenterat för att man ska hålla på med flera idrotter om man vill bli riktigt bra i en idrott. Ett ytterligare argument för att barn och ungdomar ska/bör hålla på med flera idrotter är att de kommer att stanna i idrotten längre än de som håller på med en idrott. Det ligger utanför den här rapportens syfte att utvärdera i vilken utsträckning de tre argumenten har stöd i den samlade forskningen Vi konstaterar dock att vi inte funnit någon, när det argumenteras för att barn och ungdomar ska/bör utöva flera idrotter, som gör någon konsekvensanalys socioekonomiskt av detta!

 

Om vi jämför ojämlikheten för medlemskap i en idrottsförening med den ojämlikhet som framträder bland dem som är med i två eller fler föreningar gäller genomgående att denna är högre eller mycket högre i det senare fallet. Andelen som är med i två eller flera idrottsföreningar ökar i de allra flesta fall kontinuerligt från den lägsta till den högsta socioekonomiska gruppen.

 

Jämför vi i vilken utsträckning de i de högsta respektive lägsta socioekonomiska grupperna är med i två eller flera idrotter är skillnaderna mycket stora. Ser vi till medianvärde framträder mycket stora skillnader när det gäller andel av samtliga barn och ungdomar som med i två idrottsföreningar eller fler. Jämför vi killar i mellanstadiet är 32% av de som har hög socioekonomisk bakgrund med i två eller fler idrottsföreningar att jämföra med 6% av de som har låg. Motsvarande siffror bland mellanstadietjejer är 29% mot 5%. Andelen som är med i två eller fler idrottsföreningar är lägre i högstadiet men fortfarande blir skillnaden stor. Bland högstadiekillar med hög socioekonomisk bakgrund är 16% med i två eller fler idrottsföreningar mot endast 1% bland de som har låg socioekonomisk bakgrund. Bland högstadietjejer är motsvarande siffror 8% och 0%. Även i gymnasiet är skillnaderna stora. Bland killar 11% bland de som har hög socioekonomisk bakgrund mot 0% av de som har låg. Motsvarande siffror bland gymnasietjejer är 8% mot 0%.

 

Orsakerna till att ojämlikheten utifrån socioekonomisk bakgrund ökar från deltagande i en idrottsförening till fler idrottsföreningar kan sökas utifrån att tillgången till ekonomiska resurser ökar individens kontrollvidd – mängden möjliga handlingar blir större både faktiskt och mentalt. De som har större ekonomiska resurser har då större möjligheter att låta sin barn och ungdomar pröva olika idrotter och låta dem fortsätta när kostnader ökar. Den ökade ojämlikheten kan också sökas i att ambitionen att kunna vara med i olika idrotter ökar med större kontrollvidd.

 

Den här rapporten bygger på svar från 22 004 barn och ungdomar. I nettourvalet ingick 27 339 barn och ungdomar. Svarsfrekvensen i hela studien är 80%. Urvalet i varje kommun utgår från en definierad urvalsram och har genomförts slumpmässigt.

 

Praktiska konsekvenser av resultaten i den här forskningsrapporten

 

Riksdagen och de flesta kommunerna ger stöd till idrottsrörelsen för att den ska bidra till en god folkhälsa. Ung livsstils studier visar sedan lång tid tillbaka i alla undersökta kommuner att de som är med i en idrottsförening skattar sin hälsa högre än de som inte är med i en idrottsförening. Detta gäller även efter kontroll för social bakgrund.

 

Vilka slutsatser av resultaten i den här forskningsrapporten bör man dra när det gäller att förbättra hälsan för barn och ungdomar? Stat och kommun ger ekonomiskt stöd till idrottsrörelsen för att den ska förbättra hälsan för barn och ungdomar. Ska kraften i arbetet läggas på att få de barn och ungdomar som inte är med i en idrottsförening att bli med i en idrottsförening eller ska huvudkraften läggas på att barn och ungdomar ska vara med i flera idrottsföreningar?

 

I FYSS (Fysisk aktivitet, Sjukdomsprevention och Sjukdomsbehandling) står det följande om samband mellan ingen, låg och hög fysisk aktivitet: ”Vid jämförelser mellan olika doser av fysisk aktivitet finns det stark evidens för ett kurvlinjärt dos-respons-samband med störst skillnad i förtida död mellan de med lägsta dos och de med något högre dos av fysisk aktivitet. Det finns begränsad evidens som talar för ett motsvarande dos-respons-samband när det gäller intensitet av fysisk aktivitet, det vill säga att fysisk aktivitet av högre intensitet ger ytterligare lägre risk”. De resultat som redovisas av FYSS talar för att barn och ungdomar som inte är med i en idrottsförening i första hand ska stimuleras till att deltaga i en idrottsförening.

 

Resultaten i Ung livsstils studie ligger i linje med den forskning FYSS redovisar. De som är med i en idrottsförening skattar sin hälsa betydligt högre än de som inte är med i en idrottsförening. Tillskottet av att vara med i flera idrotter är begränsat och till och med i gymnasiet negativt både bland killar och bland tjejer i Stockholm samt bland tjejer i Jönköping. I Helsingborg bland killar är det ingen skillnad i hälsa bland dem som är med i en respektive två idrottsföreningar.

 

Om målet är bra hälsa för barn och ungdomar är slutsatsen: Idrottsrörelsens och kommunernas arbete ska i första hand inriktas på att få med de barn och ungdomar som inte är med i någon idrottsförening i en idrottsförening.

 

Du hittar rapporten under fliken Forskningsrapporter.

 

Forskningsgruppen Ung Livsstil

Ulf Blomdahl tel.070-665 11 21

Magnus Åkesson tel. 08-508 27 638

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *